Community Based Rehabilitation
Äntligen kom dagen då vi kunde öppna vårt nya center i Isfara, en avlägset belägen stad på 38,000 invånare i nordöstra Tajikistan nära gränsen till Kyrgyzstan. Vi hade ägnat månader åt att planera, flytta, utbilda, och att möta lokala statliga myndigheter och andra instanser. Sedan öppnandet har vår personal i Isfara utvecklat relationer med folk i samhället och känt sig varmt välkomnade.
De olika myndigheterna som vi träffat hade gett oss en lista på barn med synnedsättning och låtit oss förstå att det också fanns barn med andra funktionshinder, men ingen kunde ge oss en lista på de barnen. En dag när vi satt i vårt samtalsrum och diskuterade saken med personal från den lokala föreningen för blinda, knackade det på dörren och tre kvinnor från socialtjänstenkom in. De hade hört att vi startat verksamhet i Isfara och undrade om de kunde sända barn från deras grannskap med funktionshinder till oss. Det var den pusselbiten som hade fattats! I Tajikistanär denna avdelning inom socialtjänsten vanligtvis inriktad på att hjälpa äldre med inköp och städning, så när vi, innan vi började arbetet i Isfara, hade frågat vad det fanns för hjälp åt barn med funktionsnedsättningar hade ingen nämnt några barn.
Sedan gav de här kvinnorna oss en hel dag då vi gjorde snabbvisiter till olika hem för att möta dessa barn och deras familjer. Vår lista med familjer som kunde ha nytta av vårt rehabiliteringsprogram växte snabbt.
Nu är två grupper i gång, en för barn med allmänna funktionshinder och en för barn med synnedsättningar. Barnen har utvecklats häpnadsväckande snabbt och sedan vi började har antalet barn i grupperna tredubblats.
Samtidigt har ovan nämnda avdelning inom socialtjänsten blivit en av våra mest pålitliga partners – de inte bara kommer till oss med barn, utan vill också veta hur de själva kan stötta barnens familjer. Den här månaden ska vi börja träna dem varje vecka i rehabilitering och hur de kan vara ett mentalt och socialt stöd för familjerna. Då kan de i sin tur nå ut till och hjälpa många fler familjer, exempelvis sådana som bor i mer avlägset belägna byar.
Det är fascinerande att se hur de här barnen med funktionsnedsättningar gör framsteg, växer och utvecklas. Förhoppningsvis kan de en dag börja gå i den vanliga skolan!
